Mkt nu o emellanåt rasar hjärnan, jag försöker styra upp, ordna o fixa!
Försöker vara social o umgås med barnen, vara alla till lags...
Dax o sänka farten o kraven på mig själv, som mamma, som sambo o som vän.
Dra ner tempot. Njuta.
Inte lätt med fullspäckat schema.

Älskar mannen i mitt liv som hjälper mig med mina hjärnspöken o håller om mig när jag rasar samman... Guld värd är han. Finns ingen bättre vän, min älskade johan.

Imorgon blir jag 26, känns ungt, känner mig närmare 30 i själen, bagaget en hrl livstid...

Det var allt. Hej