När jag blev gravid igen så fruktade jag 3 saker, den största rädslan var att få missfall, fick lite extra kontroller de första veckorna för att se så allt fortsatte utvecklas som det skulle då min kropp inte reagerat förrän sent om fostret dött tidigare. Det var långa veckor och alla toabesök gick ut på att granska pappret, varje liten känsla i magen skrämde mig men den här gången så ville bebis stanna❤️

Min andra rädsla var hur dåligt jag mått mina tidigare graviditeter, med foglossningen framför allt... Med Kevin gick jag på timmar så då kunde jag jobba så mkt som det gick, med Lincoln så pluggade jag så det gick o plugga hemifrån, men den här gången så jobbade jag heltid och ansökte om graviditetspenning för att undvika sjukskrivning. Tyvärr blev det för påfrestande så jag blev sjukskriven till en början för att sedan i 60 dagar gå hemma o vänta, det har inte varit en härlig ledighet, utan det har mest handlat om att få vardagen att funka och hur jag ska fördela den lilla energi jag haft, få ihop så mycket vila och sömn som möjligt osv, som jag var rädd har det här varit den värsta av mina 3 graviditeter...

Så till sist, att gå över tiden! Med alla 3 har jag nu gått över, jag vet att man inte ska stirra sig blind på bf men såhär i slutet så gör även de som råder än att inte haka upp sig det tyvärr, sms, messenger, snap you name it: - har bebis kommit än? -är inte du o föder barn? -är det inte dax snart?

Alla bm besök har varit och det är bara o vänta, tiden står still. Känns som en evighet innan smärtan är över, för jag har så ont att jag emellanåt nästan glömmer att det kommer en bebis efter det här, jag vill bara att smärta ska ta slut, fokus är där... 

Om en vecka får vi tid till specialmödravården för plan om igångsättning om hon inte tittat ut innan, jag vill verkligen slippa det... 

Som en bonus åkte jag på en jädra förkylning nu också, så gör allt för att övervinna den så jag orkar igenom sista tiden... 

Just nu kommunicerar jag ganska monologt

då typ alla kommentarer om hur det snart är över, osv gör mig smått frustrerad... Jag vet! Men det hjälper inte! För just nu och sen x antal veckor tillbaka har jag stått ut och all tid nu är extra! 

Nåväl så är det, idag fick det handla om graviditeten, en liten sammanfattning... Men snart ska jag lägga fokus på helt andra saker! 

Men vad vill ni läsa om? 

Familj o vänner? 

Inredning och loppis prylar? 

Saker som upprör men är viktigt? 

Konst och pyssel? 

Mamma livet? 

Eller vad vill ni ta del av? 

Puss och kram